Monolog: Blond koltrast, Discobranden, Koncentrationsläger i Ryssland.
Temadag på brogårdsskolan. Kom på nu i efterhand att jag skulle tagit med mig kameran och filmat lite kanske, men som sagt, kom ju på det i efterhand. Anledningen till att det var just den 27 januari var för att det var visst exakt det datumet fångarna från aushwitz släpptes.
Om ni var där idag så vill ni antagligen inte läsa det här.
Händelseföljd Blond koltrast:
Det började med en monolog av och med Öivind Åsberg. Det handlade om en tjej på 14 år som hette Camilla som brukade komma och prata med bibliotekarien (Öivind). Han var väldigt bra på att lyssna, hon brukade komma flera gånger i veckan. Men en gång så kom hon inte på nästan en månad. När hon kom tillbaka så såg hon helt annorlunda ut, från hennes annars så färgglada kläder till en nästan helt svart person med palestinasjal och en tår målad på kinden. Fast hon hade fortfarande kvar hennes blonda hår, därför kallade bibliotekarien henne för hans blonda koltrast.
Han undrade vad som fått henne att genomföra denna drastiga stilförändringen. Camilla berättade om hennes liv, som innehöll en styvmamma som hatade henne och tvingade henne att sova på en matta i hallen och våldtäkter och skärmärken från topp till tå.
Det var ju dock en monolog, så det var bara en skådespelare. Men Öivind gjorde det superbra, väldigt känsloladdat.
Brandmannen Reine Karlsson pratade om discobranden i Göteborg som inträffade för omkring 10 år sen tror jag?
Han berättade om hur han klättrade in och bar ut en flicka på axeln och gick sedan tillbaka in för att hämta fler. 64 personer dog den natten, på grund av 5 killar som anlade branden, och för att de var ungefär 400 personer i en lokal där de skulle varit högst 150. Han berättade om allmänhetens besvikelse på brandkåren, de tyckte att de inte gjort tillräckligt bra jobb. De hade kastat stenar på ambulansen och annat.
Ännu mer känsloladdat, när jag såg buketten som Reine fått från flickan han hade burit ut och såg kortet: "Tack för att du räddade mitt liv, Linda". Då rann tårarna och jag kunde inte få dem att sluta, såg immigt i några minuter där.
Till sist så lyssnade vi på Franscesco som var en 80-årig unger/italienare som varit 10 år i ryskt koncentrationsläger.
Där hade han många hemska upplevelser. Kan inte skriva någon speciell handling här (hade faktiskt redan suttit och lyssnat på 3 timmars föreläsning, det är ungefär så mycket jag kunde ta in. och jag hade svårt för att höra vad han sa med hans brytning)
Fick i 64 miljoner dog i Ryssland, och det står nästan inte i någon historiebok.
Skulle vilja avsluta med en fräckis, men grejen är den att jag tror att jag kommer berätta den fel då bara, haha.
Riktigt bra dag i alla fall!
Om ni var där idag så vill ni antagligen inte läsa det här.
Händelseföljd Blond koltrast:
Det började med en monolog av och med Öivind Åsberg. Det handlade om en tjej på 14 år som hette Camilla som brukade komma och prata med bibliotekarien (Öivind). Han var väldigt bra på att lyssna, hon brukade komma flera gånger i veckan. Men en gång så kom hon inte på nästan en månad. När hon kom tillbaka så såg hon helt annorlunda ut, från hennes annars så färgglada kläder till en nästan helt svart person med palestinasjal och en tår målad på kinden. Fast hon hade fortfarande kvar hennes blonda hår, därför kallade bibliotekarien henne för hans blonda koltrast.
Han undrade vad som fått henne att genomföra denna drastiga stilförändringen. Camilla berättade om hennes liv, som innehöll en styvmamma som hatade henne och tvingade henne att sova på en matta i hallen och våldtäkter och skärmärken från topp till tå.
Det var ju dock en monolog, så det var bara en skådespelare. Men Öivind gjorde det superbra, väldigt känsloladdat.
Brandmannen Reine Karlsson pratade om discobranden i Göteborg som inträffade för omkring 10 år sen tror jag?
Han berättade om hur han klättrade in och bar ut en flicka på axeln och gick sedan tillbaka in för att hämta fler. 64 personer dog den natten, på grund av 5 killar som anlade branden, och för att de var ungefär 400 personer i en lokal där de skulle varit högst 150. Han berättade om allmänhetens besvikelse på brandkåren, de tyckte att de inte gjort tillräckligt bra jobb. De hade kastat stenar på ambulansen och annat.
Ännu mer känsloladdat, när jag såg buketten som Reine fått från flickan han hade burit ut och såg kortet: "Tack för att du räddade mitt liv, Linda". Då rann tårarna och jag kunde inte få dem att sluta, såg immigt i några minuter där.
Till sist så lyssnade vi på Franscesco som var en 80-årig unger/italienare som varit 10 år i ryskt koncentrationsläger.
Där hade han många hemska upplevelser. Kan inte skriva någon speciell handling här (hade faktiskt redan suttit och lyssnat på 3 timmars föreläsning, det är ungefär så mycket jag kunde ta in. och jag hade svårt för att höra vad han sa med hans brytning)
Fick i 64 miljoner dog i Ryssland, och det står nästan inte i någon historiebok.
Skulle vilja avsluta med en fräckis, men grejen är den att jag tror att jag kommer berätta den fel då bara, haha.
Riktigt bra dag i alla fall!
Kommentarer
Trackback
